Ett
Kära Sierra
I morgon börjar jag första dagen på gymnasiet, jag önskar att du kunde vart med mig. Vi skulle fått tre helt underbara år tillsammans, det vet jag. Men eftersom du inte finns här vid min sida längre så ska jag försöka att vara stark. Stark för oss båda. Jag har lagt hela sommaren, ända sen du försvann åt att sörja men nu är det dags att gå vidare. Inte glömma dig utan bara försöka att fortsätta leva, överleva. Jag vet att ingenting kommer bli som det var innan, men om inte mitt öde ska sluta på samma sätt som ditt så måste jag försöka. Försöka att inte ge upp. Jag har valt det blå linnet, du vet de där som du köpte åt mig på min 16:e födelsedag i våras och jeansen jag hade på mig den dagen då det inträffade. Det får mig att minnas den dagen jag fick linnet utav dig och ditt minne känns så verkligt som om du inte alls är borta. Det är därför jag valt den, för kunna ha dig vid min sida, även fast du inte finns där.
Två
Mobilen ringer, klockan är halv sju och jag måste stiga upp. Idag är det den första dagen på gymnasiet. Ny skola och nya personer. Personer som jag antingen kommer förakta eller gilla. Jag slänger på mig kläderna, ett blått linne och jeans. Inget speciellt om man bara tittar på dem som vanliga plagg, men de två som vet historien bakom dem kommer för alltid tiga om den, då den ena inte kan yttra sig och den andre vill inte tänka på händelsen. Jag tar på mig lite smink för att lätta upp mitt ansiktes dystra uppsyn, jag kunde vart söt men det är jag inte. När jag är klar springer jag ned för trappan tar med mig ett äpple och går ut och börjar gå till busshållplatsen. Det är inte så långt att gå, det tar knappt tio minuter men när jag väl är där så känner jag mig helt utmattad. Jag andas tungt och kan inte förstå varför jag känner så, men mina tankar skingras snabbt när Ian kommer fram till mig. Ian och jag har bara känt varandra väl i ett år men ändå har vi en stark sammanlänkning. Han var den som fanns där för mig dagen efter att Sierra försvunnit och han har vart vid min sida hela sommaren efter det. I bland funderar jag på varför det inte blev någonting mer men vi båda vet svaret allt för väl. Jag vågar inte ta det steget, inte fullt ut och sen har ju Ian hans första kärlek som han aldrig kommer att glömma. Vi står där och vänta tillsammans i morgonsolens strålar när bussen äntligen kommer. Jag och Ian kliver på och sätter oss i mitten av bussen. Vi pratar till en början men det slutar med att jag somnar och han får väcka mig när det är dags att gå av. Vid den stunden önskade jag så hemskt att vi hade valt samma gymnasium men det var innan Sierra försvann då jag och han inte alls var lika bra vänner och det var meningen att jag och Sierra skulle gå tre år till på samma skola. Jag skjuter undan tankarna och koncentrerar mig på vilken buss jag ska ta och när jag väl funnit den kliver jag på. En mängd människor sitter redan på bussen men som tur lyckas jag hitta en ledig plats. Bussresan tar bara 5 minuter och alldeles för snart står jag framför skolans öppna dörrar. Jag får lite lätt panik men går sakta in genom dörrarna efter några andra tjejer. En med axel-långt rött hår och en med brunt hår som går ända ner till svanken. Jag måste erkänna att min avundsjuka växer lite när jag ser den brun-hårigas ansikte också. Ett otroligt sött ansikte till det långa håret. Vissa kan tydligen få allt. Jag sätter mig på en stol bland några andra. Jag hinner inte uppfatta hur de ser ut innan min koncentration vänds mot rektorn som som tar till orda. Även fast jag försöker att koncentrera mig på vad hon säger så är det som att orden bara passerar öronen. När jag äntligen lyckas lägga all min koncentration på henne så hör jag att hon ska ropa upp namnen i vilken klass man ska gå i. Hon börjar med den första där jag spänt lyssnar efter mitt namn. Jag hör namn efter namn och sist mitt. Jag ska alltså gå i den första klassen. Nu när det var avklarat försvann all min koncentration och alla tankar fladdrar runt. När alla reser sig upp förstår jag att vi ska samlas i våran klass. Jag följer efter läraren som har min klass. En normallång blond kvinna vars namn var Carin. Väl framme vid klassrummet sätter vi oss i en ring. Till min förvåning ser jag att både den röd-håriga och brun-håriga tjejen är i samma klass och nu när jag ser den rödhårigas ansikte inser jag hon också är otroligt söt. Jag tittar mig omkring och ser tre blonda pojkar och en svart hårig pojke samt två blonda tjejer och tre brun-håriga tjejer till. Alla är så otroligt söta eller vackra och så sitter jag där. Jag kan inte säga att jag passar in i den klassen bra alls med mitt ansikte. Till min förvåning inser jag att alla tittar på mig spänt. Jag ser förskräckt på min lärare som med vänlig röst ber mig att säga mitt namn. Jag stammar nästan fram Irina och de fortsätter till personen bredvid mig, den brun-håriga tjejen. Hennes namn är Raina, ett ganska ovanligt namn men väldigt vackert. Jag koncentrerar mig mer denna gången när vi går igenom namnen igen och jag lyckas snappa upp att den svart-håriga pojken heter Dean, den rödhåriga tjejen Lily och en annan otroligt vacker brun-hårig tjej har namnet Regina. Jag har aldrig vart bra på namn och mina försök till att lära mig de andras namn försvinner sakta med min koncentration. Vi gör några lekar och sen helt plötsligt var dagen slut och jag skulle ta mig hem. Jag går ut till busshållplatsen och ställer mig där först. Regina kommer efter mig med raska kliv och ställer sig bredvid mig. Jag ser på henne och hon ler och frågar vilken buss jag ska ta. När jag svarar lyser hon upp och svarar att hon också ska göra det idag men andra dagar så åker hon en annan buss. Jag ler mot henne och ser att Dean inte var så ensam som han såg ut i klassrummet. Han kände visst en mängd av personer som antagligen går i de andra två klasserna. Till min lättnad ser jag hur bussen kommer och jag hoppar på den först. Jag sätter mig i mitten av bussen och Regina sätter sig bredvid mig. Jag ser hur Dean och hans vänner intar platserna längst bak. Regina drar sig till min uppmärksamhet och under fem minuter lyckas hon fråga ut mig om en hel mängd olika saker men även fast hon hela tiden kommer med nya frågor känner jag hur min blick hela tiden dras mot Dean längst bak i bussen. När jag äntligen ska hoppa av bussen ser jag till min förtjusning att Ian står där och väntar. Jag säger snabbt hej då till Regina med ett leende och nästan kastar mig av bussen. Jag möts av Ians leende och han berättar om sin dag. Han verkade gilla den nya skolan och när jag själv tänker efter så har inte dagen vart så dålig ändå och om nu Regina någonsin kommer vilja prata med mig igen efter min snabba flykt från bussen så kanske jag redan skaffat mig en vän.
Tre
Kära Sierra
Jag har gått en vecka på den nya skolan nu och jag har i alla fall skaffat mig två vänner. Regina och Lily. Båda är otroligt söta och snälla och jag kan egentligen inte förstå varför de skulle vilja tillbringa tid med mig men det gör dom. Även en tjej som heter Raina har jag pratat med en del och vi åker samma buss visade det sig när Regina började åka den bussen det är meningen att hon ska åka med. Vi har suttit bredvid varandra och pratat några gånger och hon är verkligen snäll. Sen måste jag berätta för dig om den här killen, jag har inte pratat med honom själv. Du vet ju hur blyg jag är, men har är otroligt söt och vi har fått ögonkontakt ibland vilket har lett till att jag rodnat men det ska vi inte gå in på. Hans namn är Dean och har svart kort klippt hår och varma bruna ögon. Jag tror jag håller på att bli tokig för ibland är han det enda jag kan tänka på. Men i alla fall, klassen har än så länge verkat trevlig och lärarna är än så länge snälla mot oss. Jag önskar du kunde vart här och gått igenom detta tillsammans med mig, det hade vart så mycket lättare för även om jag fått vänner så känner jag mig vilsen och rädd. För de kanske får reda på vad som hänt och börjar behandla mig som ett psykfall vilket jag ibland känner mig som. Jag kan i alla fall berätta en bra sak för dig, jag har gått ner ett kilo och då har jag ändå ätit så mycket som jag brukar men börjat träna! Nu måste det bara hålla i sig, jag vill verkligen bli smal och jag kanske kan lyckas.
Fyra
Måndag igen, en hel vecka har jag gått på min nya skola och jag trivs faktiskt. Jag har fått några vänner och allt flyter på rätt bra. I alla fall just nu. Första lektionen, svenska, flyter på rätt bra och helt plötsligt är den slut. Jag har börjat inse att jag hela tiden söker efter Dean om han är i samma rum eller i närheten, varför jag gör det är jag inte säker på.. Jag har aldrig blivit riktigt kär i någon så hur ska jag veta när det inträffar? Kanske är det bara jag som är dum och inbillar mig saker, det skulle inte förvåna mig. Jag letar upp Regina och vi går tillsammans till matsalen, jag kollar inte ens vad det är för mat utan tar mitt glas med vatten och går och sätter mig. Regina som tydligen gjort samma som mig sätter sig mitt emot mig. Vi sitter och pratar rätt länge tills vi inser att nästa lektion börjar snart
Långt bak
Vi kliver av bussen, det är helt tomt på busstationen. Jag vänder mig om och säger ”hej då” till Dean, han ler och säger ”hej då” till mig också. Jag går till busskuren där min nästa buss ska komma. Men på vägen springer han ikapp mig och säger: ”Vi är bara vänner väll? Inget mer? Du har inga känslor för mig, eller?” Mitt hjärta bultar hårt och jag vill så gärna säga sanningen, men tanken av en avvisning från honom får mig att tveka och snabbt stamma fram ”nej”. Han ser på mig, ler och säger ”jag tänkte väl det”. Dålig till mods går jag till busskuren. Bussen kommer inte för ens om 20 minuter. Jag sätter mig ner och och blir förvånad över synen av att Dean kommer springande tillbaka mot mig. Han slår blicken rakt i mina ögon och säger med skarp röst ”Jag gillar dig och jag vet att du gillar mig också, men vi båda är för rädda att det ska gå helt fel! Men jag är beredd att försöka om du är det. Vi tar det lugnt och drar inga förhastade slutsatser okej?” Jag tittar på honom helt förbluffad, men någonting i mina ögon måste avslöjat mig för sakta lutar han sig mot mig och kysser mig. Alldeles för snart lutar han sig bort från mig och ler. Sedan utan ett yttra ett ända ord går han bort från mig och försvinner upp på hans nästa buss. Jag tittar mig omkring mig och sedan på klockan. Min buss kommer vilken minut som helst. Men jag kan inte förstå hur kunde allting gå så snabbt. När jag senast kollade på klockan var det ju 20 minuter kvar och nu? Inga.
