hypocrite
FUCK YOU
FUCK YOU
Det är som att det finns tre sätt att vara ledsen på.
Det första är när man känner sig så värdelös och hopplös att man inte vet vart man ska ta vägen och de ända sakerna man kan tänka på är sådant som skulle kunna få ens liv att ta slut och att allt bara blev tyst och fridfullt. Det är under den sorten av sorgsenhet som man oftast gör misstag och sådant man inte borde. Man lever i en sorts självdestruktivitet som är starkare än vanligt.
Den andra är när man är så ledsen att man blir arg och bara vill slå till någon eller göra sönder något. Allt sker impulsivt och man skadar ofta de människor som fortfarande finns omkring än även fast de inte gjort något fel och man verkligen inte vill skada dem.
Den tredje och sista är när man är helt tom. Man känner inget och samtidigt som man skulle kunna hoppa framför ett tåg utan att bry sig alls så finns det en liten gnutta hopp. För när man är så tom och inte kan känna något så finns det ändå en sorts frid över en. Fast att känna sig tom är som att inte känna något alls och det blir jobbigt om det tar en längre tid.
Men jag vet egentligen inte viken som är värst för alla är hemska på sina egna sätt och att växla mellan dem, det kan nog vara det mest förgörande sättet som finns.
Det första är när man känner sig så värdelös och hopplös att man inte vet vart man ska ta vägen och de ända sakerna man kan tänka på är sådant som skulle kunna få ens liv att ta slut och att allt bara blev tyst och fridfullt. Det är under den sorten av sorgsenhet som man oftast gör misstag och sådant man inte borde. Man lever i en sorts självdestruktivitet som är starkare än vanligt.
Den andra är när man är så ledsen att man blir arg och bara vill slå till någon eller göra sönder något. Allt sker impulsivt och man skadar ofta de människor som fortfarande finns omkring än även fast de inte gjort något fel och man verkligen inte vill skada dem.
Den tredje och sista är när man är helt tom. Man känner inget och samtidigt som man skulle kunna hoppa framför ett tåg utan att bry sig alls så finns det en liten gnutta hopp. För när man är så tom och inte kan känna något så finns det ändå en sorts frid över en. Fast att känna sig tom är som att inte känna något alls och det blir jobbigt om det tar en längre tid.
Men jag vet egentligen inte viken som är värst för alla är hemska på sina egna sätt och att växla mellan dem, det kan nog vara det mest förgörande sättet som finns.
